^[1]
Ovan: Robin med sin blåbärstunga, nedan: blåbärskakan, juni 2009
^[2]

Jag håller vad jag lovar ^[3], och ger er historien om en cheesecake som ogillar oss…

Sommaren 2009 gick PICKI OPEN ^[4] av stapeln. Alla välkomnades att skicka in sitt favoritrecept och en hemlig jury tillagade och betygsatte tävlingsbidragen (en mycket angenäm sommarsysselsättning). I slutet av sommaren räknades poängen samman och två vinnare korades på delad förstaplats ^[5]. Ett av recepten som deltog i tävlingen gick under namnet Birgittas blåbärskaka, och vi tolkade det hela som en variant av frozen cheesecake. Kakan var vacker som en sommardag  och det var svårt för juryn att inte ha höga förväntningar. Men, nog var kakan fryst alltid. Detta trots att den fått stå framme och tina i rumstemperatur länge. Till sist tog vi med oss kakan ut i den ljumma sommarkvällen och väntade på att den skulle gå att skära i bitar. Vi väntade, vi kastade frisbee, och så väntade vi ännu mer, men det mellersta lagret ville faktiskt aldrig tina. Slutligen gav vi upp och åt kakan ändå. Smaken var det inget fel på. Kakan var god, men det var lite som att tugga isglass. En besvikelse.

Nu vill jag på intet sätt hänga ut tävlingsdeltagaren (herremingud, det här är ju både glömt och preskriberat vid det här laget). Men låt oss säga så här, tävlingsdeltagaren var en närstående släkting till oss, och hon hade svårt att förstå vad det var som gjorde att blåbärskakan inte vann tävlingen. Så vi berättade att kakan spelat oss ett spratt den där sommardagen. Efter påtryckningar så lovade vi att ge kakan en ny chans, och så fick vi ett uppdaterat recept. Våren 2010 tog vi tillfället i akt och bjöd jurymedlemmarna på middag. Kakan skulle få sin revasch! Vi skojade om att en kaka som inte ska bli isglass, inte kan bli isglass två gånger i rad. Det blev den inte heller. Spända av förväntan stod vi i köket när Carl tog loss kanterna från den avtagbara formen och vi ser alla hur kakan rinner ut längs köksbänken. En flytande blåbärskaka! Mäkta förvånade räddade vi det som räddas kunde. Kakan var precis lika god den här gången. Jag vill minnas att somliga åt både en och två portioner. Men, jag tvivlar starkt på att kakan blev som den var tänkt, inte den här gången heller. Jag tror bestämt att det måste vila en förbannelse över oss och den här kakan.

^[6]
Ovan: fryst blåbärskaka, nedan: blåbärskaka i flytande format

Hörde jag någon säga tredje gången gillt? Jasså, vill du ha receptet och testa själv? Varsågod vetja (och lova att återkom med resultatet – jag vill ha bildbevis)!

Birgittas blåbärskaka
14 digistive kex
100g smör
200 g philadelphiaost
2,25 dl florsocker
3 dl vispgrädde
1 msk vaniljsocker
1 påse drottningkräm (kan vara svårt att hitta, men den kan ersättas med t.ex. blåbärskräm eller hallonkräm)
ca 2,5 dl vatten
200 gram (frysta) blåbär eller andra goda bär

Smält smöret och blanda med krossade digistivekex. Tryck ut i en form med löstagbar kant. Blanda färskost och florsocker. Vispa därefter grädde och vaniljsocker ganska hårt. Blanda oströran med gräddröran. Häll den den över kexblandningen i formen. Blanda ihop krämen och bred över kakan. Toppa kakan med blåbären. Låt kakan stå i kylskåp MINST 3 timmar före servering, gör helst kakan dagen innan servering.

11 Comments To "En utlovad bråkig cheesecake!"

#1 Comment By Linda – Cupcakefluffan On 5 februari 2011 @ 21:41

#2 Comment By Yasemin On 5 februari 2011 @ 22:51

#3 Comment By Hanna On 6 februari 2011 @ 11:08

#4 Comment By Mårtenssons kök On 6 februari 2011 @ 12:48

#5 Comment By Fridas kök On 6 februari 2011 @ 17:25

#6 Comment By Helena mitt i smeten On 6 februari 2011 @ 17:41

#7 Comment By tina On 6 februari 2011 @ 19:17

#8 Comment By Paulina On 9 februari 2011 @ 11:21

#9 Comment By tina On 9 februari 2011 @ 17:38

#10 Comment By Birgitta Söderberg On 14 februari 2011 @ 14:30

#11 Comment By tina On 14 februari 2011 @ 18:16

---