När solen bytte kust följde vi efter. Några mil norr om Göteborg hittade vi Carls bror med storfamilj och blev så väl omhändertagna att vi aldrig ville fara därifrån. Nere på stranden varvade vi bad med att plocka ostron och på kvällen var det ostronfest. Ja ni hör ju, visst låter det snudd på lite för bra för att vara sant? Någonstans mellan två kallsupar serverade jag idén att vi kanske kunde få bidra med en fisksoppa till middagsbordet. När Carl så riktigt påpekade att det alltså var ett gäng kustbor uppfödda på fisk och skaldjur som vi skulle försöka impa på med en fisksoppa, så var det liksom försent att dra sig ur. Så när huset sov siesta stod vi där i hettan och kokade buljong på räkskal,  grönsaksslattar och saffran samtidigt som vi höll våra tummar för att kökets näst största kastrull skulle rymma soppa nog att mätta hela storfamiljen. Med vitlöksbröd och aioli i sällskap gjorde den tack och lov det och soppan blev tillräckligt god för att vi åtminstone inte skulle behöva skämmas.

Kokta ostron med vitlökssmör och citron

Storfamiljsmorfarn serverade rökta ostron

En fisksoppa för många

Någonstans mellan ostronsafari och ostronfest tog vi bilen och for på kyrkkaffe. Äggost och hallonsylt, resans bästa lördagsgodis.