För första gången i livet

den 30 juni 2014, kl 13:03


Var förresten lite avis på treåringen som bockade av så många för-första-gången-i-livet där på den där utflykten förra veckan. Första spårvagnsturen, första karusellturen, första björnspanet, ja ni fattar liksom ni självklart också förstår att om man är tio gånger så gammal så duggar dom där för-första-gången inte riktigt lika tätt. Det här är alltså min ursäkt till varför jag som aldrig någonsin smakat sockervadd bestämde mig för att testa.

Att jag satt med ett litet moln på en pinne i min hand visade sig vara mer spännande än Skansens samtliga karuseller. Och på frågan om man kan äta det där borde jag kanske ha svarat nej, inte minst 2014 när socker och färgämnen är det fulaste man kan bjuda ett barn såväl som sig själv på. Men hej, det kan ha hänt att jag sa bestäm själv.

Ja visst är det svårt att förstå att socker kan se ut på det här viset. Det är magi, och lite kemi och fysik. Mitt i sockervaddsmaskinen häller man ett par matsekdar socker i en liten skål. Värme smälter sockerkristallerna och eftersom skålen roterar pressas det flytande sockret mot skålens kanter tack vare centrifugalkraften. I ytterkanterna finns små hål och när det varma flytande sockret tar sig igenom hålen och möter kallare temperatur så stelnar det till långa och tunna sockertrådar. Det är alltså dessa tunna trådar som kallas spunnet socker och som fångas upp på sockervaddspinnen.

Treåringen köpte inte min förklaring om hur sockervadd blir till. Men eftersom vi redan var överens om att sockervadden inte smakade gott, så bestämde vi oss för att testa om det gick att göra socker av den igen. Om man trycker bort all luft kanske?

Här är vi halvvägs till den lilla sockerboll där historien slutade, närmare socker än så kom vi inte. Men, lika nöjda var vi sockervaddsdebutanter för det. Nu vet vi ju, sockervadd är lika kladdigt som alla alltid har sagt. Så som vi vet det.

Skriv ut inlägg

5 kommentarer till “För första gången i livet”

  1. Lovisa kl 19:37, den 30 juni 2014

    Jag sa att jag hade saknat henne när hon kom hem , ” men jag har INTE saknat dig mamma”

  2. tina kl 09:40, den 1 juli 2014

    Lovisa: Haha! Kanske för att vi är som en sån varannanhelgspappa som tar barnet på äventyr och sen lämnar tillbaka till vardagen. Fast när vi klev av tåget i Stockholm och jag sa att nu har vi åkt färdigt tåg så var hon snabb med att påpeka att nej det har vi inte, för sen ska vi åka hem till mamma och pappa igen.

  3. Elin kl 18:11, den 1 juli 2014

    ååh så fint berättat, som en liten sockervaddssaga!!!!

  4. Birgitta Säderberg kl 12:38, den 6 juli 2014

    Vilken fin beskrivning av en dag med många upplevelser för både barn och vuxna!

  5. tina kl 20:40, den 9 juli 2014

    Elin: Sockervaddssaga var ett fint litet ord det! :-)

    Birgitta: :-) Det var en fin dag.

Trackback URI | RSS-kanal till kommentarsflödet

Lämna en kommentar vetja!
Jag svarar alltid på kommentarerna här på picki, men lämnar du en egen hemsideadress så kikar jag in där också!

Namn (måste anges)

Epost (måste anges)

Webbplats

Skriv din kommentar

Arkiv 2011



Arkiv 2010

Expressen och Alltommat, oktober 2010

Ta del av, och dela med dig av svenska smultronställen här!

Arkiv 2009


Pickipicki.se - Årets matblogg 2009



Arkiv 2008







Besökstoppen