Hemgjord färskost att imponera med

Vissa saker kan jag bli lite arg över, som till exempel varför ingen har berättat för mig hur enkelt och fantastiskt gott det är att göra egen färskost. Ni som i hemlighet har haft sådana här saker för er i köket, vad har ni egentligen att säga till ert försvar? Men nu är ju inte jag den som är den, så istället för att sitta här och sura, så berättar jag givetvis för alla er andra: detta måste ni prova! Egen färskost är grejen att imponera med nästa torsdagssoppa eller middagsbjudning. Färskosten är finfin att bjuda på till soppa och bröd, eller förresten till ett gott bröd i vilket sammanhang som helst. Jag testade två olika varianter, den ena baserad på kesella och den andra på yoghurt och gräddfil. Hur man väljer att smaksätta färskosten är givetvis upp till var och en, men för att använda ödmjuka ord; att härma mina smaksättningsvarianter nedan är en inte så dum idé. Nå, vad väntar ni på? Sätt igång!

Färskost med kesella som bas
(blir en mindre omgång)
Häll en burk kesella (10%) i ett kaffefilter och låt rinna av, i kylskåp under natt. Servera naturell, eller smaksätt exempelvis enligt förslag nedan.

Färskost med yoghurt och gräddfil som bas
(en lite större omgång som passar bra om man är några fler, är man ännu fler kan receptet utan problem dubblas)
Värm 5 dl naturell yoghurt (3%) till 50 grader, rör därefter ner 1,5 dl gräddfil (pga en miss med handlingslistan så fuskade jag med hälften långfil, hälften grädde, det gick fint det med). Häll i ett kaffefilter och låt stå över natten (i kylskåp) och rinna av. Servera naturell, eller smaksätt efter egen fantasi, alternativt inspiration nedan.

Smaksättningsförslag
1) Gräslök – blanda ner med finklippt gräslök, ju mer desto bättre. Pynta med lite finklippt gräslök och skivade rädisor.

2) Persilja och vitlök - blanda ner finhackad persilja, pressad vitlök efter behag samt lite finrivet citronskal. Pynta med finrivet skal från citron.

Världens bästa godis

Det här är utan tvekan de finaste karameller jag någonsin skådat, och de är mina. I en glasburk i det röda köket ligger den engelska konfekten och frestar mig, och alla andra. Min mamma gör det igen, hon är kung på att virka.

Nämen grattis vetja!

Jag vet någon som fyller år idag.

Ser ni förresten vad jag håller i handen? Eller rättare sagt, höll i handen på sommarkollot i slutet av juli.

Ekar det tomt i kylskåpet?

Det här är en lunch/middag av typen typiskt-det-finns-inget-att-äta-i-kylskåpet. En salladsvariant med lite av varje som blivit över. Även om jag kanske inte skulle göra denna sallad precis likadan nästa gång, så gillar jag när dessa måltider blir över förväntan goda. De är en påminnelse om att det som vid första anblicken inte ser ut att vara mycket för världen, ofta kan byta skepnad till en trevlig sallad, en god soppa, eller något helt annat.

Hursomhelstsallad
Koka couscous eller bulgur enligt anvisning på förpackning (gärna i buljong istället för salt). När grynen är färdigkokta, smula ner blåmögelost. Servera med svarta bönor, romansallad, samt äpple (hej svenska äpplen!), fänkål och zucchini som skivats så tunt det bara är möjligt (tänk mandolin). Pynta med torrostade solroskärnor och toppa med nymalen svartpeppar.

Att bli charmad av en cerise potatis

När pappan kommer hem från en demonstrationsodling av potatis i Abbarp (Habo), och har med sig flera sorter för provsmak, är det svårt att inte bli på gott humör. För att inte tala om vilken humörhöjare det är att snegla ner i en av kassarna och upptäcka knallrosa potatisar! Jag har aldrig sett något liknande i potatisväg. En cerise potatis med namnet Cerisa, det är ju mitt-i-prick! Cerisa är för den som är potatisintresserad en tidig färskpotatis. Potatisen är rödskalig med gult kött och har lång knölform. En fast kokande delikatesspotatis. Men, oavsett om man tillhör de potatisintresserade eller inte, så går denna charmiga och rosa knöl ej att motså. Och riktigt god var den ju också.

Ugnsbakad rosa potatis
Dela större potatisar på längden, låt de mindre vara hela. Lägg på en plåt, ringla över oliv-eller rapsolja och strö över generöst med flingsalt. Ugnsbaka i 225 grader tills potatisarna är mjuka, ungefär 30 minuter.

Senapspanerad fläskytterfilé
Den ugnsbakade potatisen serverade vi tillsammans med senapspanerad fläskytterfilé (ugnsbakad i 200 grader till en innertemperatur på 70 grader), samt smörstekta kantareller och bondbönor.

Ugnsbakad potatis, senapspanerad fläskytterfilé och smörstekta
bonbönor och kantareller

Det är min hand, jag lovar!

Har ni hört historien om yatzyhanden? En sommar för sex år sen, så regnade det dag ut och dag in på sommarkollot. Av ren tristess for vi till apoteketet en dag för att köpa gips. Varken Carl eller jag visste då vad gips heter på finska (jo, vi försökte med gipsi). Till slut förklarade vi att det vi letar efter är sådant man behöver om någon brutit handen. Apotekstanterna tittade förskräckt på varandra och på oss, plockade fram gips och sa att det bästa är att åka till akuten istället, det blir bättre så. Men vi fick vårt gips (kipsi) och kunde åka hem och nöjesgipsa min hand. Gipshanden fyllde vi med betong och när den stelnat så använde vi handen till att slå yatzytärningar med. Utmärkt för det ändamålet faktiskt. Det är därför den går under namnet yatzyhanden.

Den ätbara versionen är kortare än så: Mamman bjöd på blåbärsmuffins förra veckan. Bakade efter rödvinbärsmuffinsreceptet (minus röda vinbär och en del av sockret, plus blåbär). Goda.

Trevlig helg vetja!

Jo, jag gillar faktiskt fortfarande zucchini

Om vi har ätit upp all squash som vi tog med oss hem från sommarkollot? Nej, verkligen-inte-alls. I det röda köket har vi dock kommit till en punkt där vi känner oss rätt mätta på zucchini, här hemma ses den sista zucchinin numera som en del av köksinredningen. Dem matchar faktiskt vår sommarsnickrade Ernst-bänk riktigt fint! Mamman däremot, hon kämpar tappert än (skulle gissa att hon har några fler än oss kvar), och hon surfar frenetiskt i jakt på nya recept. Förra veckan bjöd hon på zucchiniplättar, serverade tillsammans med kallrökt lax, gräddfil och finhackad rödlök. Inspirerad av Tasteline om jag inte missminner mig. Riktigt god mat. Carl kastade sig över matlådan, och själv var jag inte sen att tacka nej till lunch dan därpå. Nästan så att jag känner mig manad att ge mig an vår sista zucchini här hemma. Men bara nästan.

Zucchiniplättar
med kallrökt lax
1 zucchini
2,5 dl mjöl
2 dl mjölk
1 dl riven ost
1 ägg
0,2 röd chili
1 vitlöksklyfta
salt, svartpeppar
Pynt:
kallrökt lax
gräddfil
finhackad rödlök
livet skal från apelsin
(eller citron)

Blanda mjöl, mjölk och ägg tillsammans med riven zucchini, riven ost, finhackad chili och finhackad vitlök. Smaka av med salt och peppar. Stek plättar i lite smör, ett par minuter på varje sida. Pynta plättarna med exempelvis kallrökt lax, finhackad rödlök, gräddfil. Toppa med rivet skal från apelsin. Receptet är för 4 personer (Tasteline).

Vitkål till pasta eller som pasta, välj själv

Hittar ett vitkålshuvud i kylskåpet som det börjar bli dags att ta tillvara på. En sen måndagskväll när middagen glömts bort är det inte riktigt läge att börja rulla kåldolmar, hur goda just kåldolmar än må vara. Istället fick det bli en snabbvariant av middag som är mer spännanade än vad man kanske kan tro. Vitkål i kokosmjölk med smak av chili, ingefära och lime. Vi valde att äta denna vitkålsvariant som pastasås. Men tllhör man dom som har stora-pastaskräcken, så kan man göra precis tvärtom. Dvs servera vitkålen i kokosmjölk som själva pastan och såsen, och till detta exempelvis ugnsstekt eller grillad kyckling. Så kan man med andra ord trolla fram en pasta- alternativt inte-pasta-alls-middag.

Vitkål i kokosmjölk, med smak av ingefära,
chili och lime (till pasta eller som pasta)
Koka upp en burk kokosmjölk i en kastrull. Smaksätt med en finhackad röd chili (utan kärnor), en ordentlig bit (tumstor) färsk ingefära som finhackats, 1 tsk gurkmeja, 1 msk lantbuljong eller 0,5 grönsaksbuljongtärning. Smaka av med pressad lime (saft från ungefär en halv lime). Strimla en rejäl bit vitkål fint. Vänd ner vitkålen (ev även andra grönsaker, exempelvis fint strimla morot, champinjonhalvor) i kokosmjölken strax innan servering. Låt sjuda tills vitkålen blir mjuk men inte sladdrig. Smaka av med lite salt om det behövs.  Servera till pasta eller som pasta. Maten räckte till 2 middagar+1 matlåda.

Mina matbloggsfavoriter

Matbloggar är som vinbären på sommarkollot, de är så många att de omöjligt går att överblicka. I perioder frossar jag i matbloggar. Ofta börjar jag på en matblogg, klickar mig vidare från den sidans länkar till en ny matblogg, och så vidare så länge som tiden räcker till. Sen kan det gå veckor när jag knappt läser matbloggar alls. Matbloggarna nedan återvänder jag alltid till, igen och igen och igen. Men visst finns det fantastiskt många fler fina matbloggar än så. Vilka är dina matbloggsfavoriter, och varför? Dela med dig av länkar vetja. Helst av allt så önskar jag att det här ska bli inlägget där jag kan klicka mig vidare i all oändlighet. Tusen tack på förhand!

Matrepubliken (tidigare Bagels och blåbär) – Jag känner mig alltid hjärtligt välkommen när jag tittar in hos Charlotta. Hennes matblogg är hemtrevlig, inbjudande och snygg (finfina foton!). I smyg avundas jag hennes samling med Iittalaporslin och glas, där ligger jag i lä.

Skånska skafferiet – Anna är en av mina största matbloggsidoler. Jag har slutat bokmärka hennes recept, för jag vill laga allt hon lagar.

Ett lingon – Sanna är kung på att fota mat, så enkelt är det.

Tre tjejer i köket – En välskriven matblogg och en av de bloggar jag följt allra längst. Mat i min smak, här hittar jag alltid middagstips.

Flickan och kakorna – En bakblogg att inspireras och frestas av. Jag föll pladask för de prickiga cupcakesen, och sedan dess är jag fast.

Pyttes matblogg nr 59.267.054 - Roligaste matbloggen som alltid gör mig glad (och hungrig).

Kardemumma – den matblogg jag följt allra längst och som jag alltid kommer att hålla kär. Jag är ofta inne och bläddrar i och inspireras av Viktorias receptarkiv.

Livet på en gård – Sidan uppdateras inte längre, men här finns så många guldkorn bland tidigare inlägg att jag fortfarande upptäcker nya recept. En riktig husmorsblogg med tips, sylt, saft, inläggningar och hembakt.

En mitt-i-prick skaldjurspasta de luxe

Att äta hemma hos Johannes och Helena är som att gå på restaurang av bästa sort. Man ser fram emot middagen för man vet att det kommer att bli riktigt gott, och ändå lyckas maten överträffa ens högt ställda förväntningar. Av rent och skärt egenintresse, så brukar jag lite fint fråga om det inte är dags för dom att börja matblogga snart. Helena skrattar mest och säger att hon varken mäter, måttar eller lagar mat efter recept. Men herremingud, jag mäter ju aldrig något i köket. Lite fantasi räcker långt, och jag är ju desto bättre på att fabulera ihop en godtagbar efterhandskonstruktion. Som nu till exempel, Helena mailar ett recept som egentligen inte borde få kallas recept, möjligen ingredienslista. Men nu är det ju faktiskt så att denna fantastiska mat är alldeles för bra för att stå och falla med en ingredienslista. Därför vill jag påstå att det är rimligt att anta att hon gjorde en tomatsås av de flesta av ingredienserna. Såsen fick med all sannolikhet stå och puttra riktigt länge på spisen (medan skaldjuren marinerades i vin). Innan servering vänds pastan ner i såsen, liksom kräftstjärtar och räkor, kanske också en skvätt av marinaden. Jag kan ha fel, men ni törs inte chansa. För tänk om jag har mitt-i-prick-rätt.

Johannes och Helenas
tjusiga skaldjurspasta
500 g italiensk pasta
170 g kräftstjärtar i lake (häll bort laken och tillsätt vitt vin istället)
200 g räkor (blanda ner bland kräftstjärtarna och låt marineras)
2 finhackade klyftor vitlök
1 skivad purjolök
1 burk tomatsås
2 st tomater
1,5 dl grädde
en skvätt chiliolja
en skvätt citron
1 tsk socker
svartpeppar
salt
oregano
basilika

Alla kryddor efter smak och tycke, servera gärna med ruccolasallad och färskt bröd.

Fläderbär goes kapris

Jag kan inte riktigt sätta ord på vad det är, men det är någoting med fläder som trollbinder mig. När fläderblommorna slår ut i juni så har jag inte ögon för annat. Fläderblomssaft är lyxigt gott, för att inte tala om vad fläderbubbel är. Jag var därför upp över öronen förtjust när jag bläddrade i mammans bok Torpdrömmar i somras och insåg att man kan göra falsk kapris av omogna fläderbär. Ett trolleritrick för bra för att förbli oprovat. Nu står därför ett par burkar inlagda fläderbär på hyllan i kylskåpet. Hur just den här varianten av kapris smakar får jag återkomma till, väntar med spänning på resultatet. Men, lyckan över att ha förlängt flädersäsongen är belöning nog. Vid närmare eftertanke så gör jag nog bäst i att skriva upp fläderbärssaft på att-laga-listan i år, för maximal utdelning. Eller finns det möjligen ännu fler fläderhemligeter som jag inte känner till?

Falsk kapris
1,5 dl gröna omogna fläderbär
2,5 dl ättikssprit
0,5 msk vinäger
1 msk socker

Koka lag på ättikssprit och socker. Slå lagen över bären som rensats och sköljts. Koka upp samtliga ingredienser och låt sjuda i 10 minuter. Fördela i väl rengjorda burkar. Recept från boken Torpdrömmar (fantastisk bok för övrigt, bläddra i den om ni får möjlighet).

Fler fläderrecept
Fläderblomssaft
Fläderbubbel
Fläderpannkaka