Tio år!

den 3 augusti 2017, kl 12:56

En liten (picki-)fågel viskade i mitt öra att det visst är en blogg som fyller tio år idag!

Skriv ut inlägg

Fröken kombucha är i stan

den 8 januari 2015, kl 07:10

En dag i december bytte jag till mig en kombuchasvamp (tack snälla Karin). Svampen kombucha ser ut som en manet och är egentligen inte är en svamp, utan en koloni av jästsvampar och bakterier. Men hjälp av svampen som egentligen inte är en svamp, te och socker kan man på ett par veckor trolla fram en fermenterad dryck med samma namn. Drycken kombucha är vinägerfrisk, har druckits i tusentals år och sägs vara ungefär hur nyttig som helst. Vem vet? Det bästa med svampen som egentligen inte är en svamp är att den 1) är något att titta till, sköta om (och smaka av) emellanåt, men inte på det betungande viset, 2) för varje bryggning så blir den större och större och kan delas i fler och fler kombuchabebisar som kan flytta till nya hem och 3) vid efterfermenteringen kan man tillsätta frukt och bär efter egen fantasi och ett par dygn senare så kan kombuchan smaka precis hur mycket favoritbär man bara vill. Fläderkombucha? Hallonkombucha? Havtornskombucha! Jag ni hör ju. Orkar ni höra lite till så starta P4 Uppland om en kvart, då dricker vi kombucha till frukost.

Kombucha
1 kombuchasvamp + 3 dl kombucha
3 liter vatten
2 msk earl grey lösviktste
2,5 dl socker

Koka upp hälften av vattnet tillsammans med te, rör ner sockret. Tag kastrullen från plattan och låt dra ca 30 min, sila därefter bort tebladen genom en finmaskig sil. Häll vätskan i en väl rengjord glasburk eller skål som rymmer minst 3,5 l, tillsätt resten av vattnet, lägg över en kökshandduk och låt svalna helt. Tillsätt därefter kombucha och lägg svampen ovanpå vätskan. Spänn med hjälp av gummisnodd fast kökshandduken över burken och låt stå i rumstemperatur i ca 2 veckor. Smaka av ibland, kombuchan ska smaka friskt med en vinägerton som blir skarpare ju längre den får stå.

Häll upp kombuchan i väl rengjorda flaskor (spara svamp och en del av kombuchan för ny omgång, är kombuchan stor kan den delas till flera nya omgångar eller ges bort till ett nytt hem). Låt flaskorna stå i rumstemperatur tills det bildas kolsyra, flytta då in i kyl. Vi efterfermenteringen kan man för smaksättning efter egen fantasi tillsätta frukt eller bär 2 dygn.

Skriv ut inlägg

Matåret 2014?

den 31 december 2014, kl 16:12

Mat åt vi, men matbloggade gjorde jag ju tyvärr inte. Efter en snabbrepris i huvudet och bland bilder är det här den maten jag kommer att minnas.

Årets nyheter i det röda köket var flera. I våras åt vi chiafrön på längden, tvären och kanske framförallt i form av pudding. En välkommen mellis- och frukostnyhet som är här för att stanna. En annan ny bekantskap är kombucha, än är vi inte helt tajta med varandra, men viljan finns och vi är på god väg.

Årets nämen titta utspelade sig när jag och Veronica klev in i Stockmannvaruhuset i Helsingfors och såg att dom frontade Sveriges (och Finlands) snyggaste falafelförpackning på det här viset.

Årets pinsammaste matlagning var de ryska boveteplättarna vi stekte i radion en torsdagmorgon i våras vars os (jo, vi hade OS-tema) gjorde att brandlarmet gick, huset fick utrymmas, sändningen brytas och att brandbilarna kom med blåljus. Jag rodnar fortfarande när jag tänker på det.

Årets bästa frukost var födelsedagsfrukosten jag åt i egen säng, högst troligen just därför. 



Årets råröda bär - svarta vinbär utan tvekan. Här i två varianter, en lyxmellis med tjockyoghurt varvat med havtornssås och rårörda svartavinbär samt tillsammans med hallon ovanpå en fattig riddare.

Årets bärpremiär – för första gången i livet plockade jag tillslut slånbär (att dom fortfarande ligger i frysen och frostnyps i väntan på att bli saft behöver vi kanske inte prata så mycket mer om).

Årets ätbara bukett kom hemflugen från Skåne när jag längtade efter våren som allra mest. Ett rejält fång ramslök och färsk sparris.

Årets godaste vin var granngårdens egna som vi drack bakom vinrankorna när regnet smattrade på verandataket på kollot i somras. Och det var inte bara inramningen som smakade. Heja Ylöjärvi!

Årets godaste bubbel var Laurent-Perrier, Grand Siècle. En av alla flaskorna vi skålat med för att fira att vi betat av delmål efter delmål det här byggåret 2014.

Årets barnmatsburkar var dom pappan och jag hängde i björkgrenen tills sommarens ljuslykta stod klar.
Årets matresa var den härliga tur Veronica, jag och ett gäng resebloggare tog till Porvoo i slutet av sommaren. Det var väl egentligen ingen matresa, men som vi åt. Här mitt livs bästa ceviche.

Årets godaste utelunch serverade Rut på Skäret årets varmaste dag. Vi badade innan, vi åt glass till förrätt, vi drack serveringens samtliga flaskor vatten och sen badade vi efteråt. Då var maten ändå godare än vad vädret var varmt.

Årets överraskning bland restauranger visade sig vara Dryck. Den lilla restaurangen med två bord som presenterade sig för mig genom att servera en fyrarätters meny som var så god att jag blev stum för en stund. I Uppsala!

Årets konstigaste mat är en match som slutar oavgjord. Friterat torskskinn i Kivik som var konstigt på ett otäckt sätt, och så ribbolitan, stekt soppa som var märklig men ändå samtidigt överraskande god.

Årets godaste sallad: stekta päron, parmesanost, valnötter, gröna blad och en dressing med honung. Jag säger inget mer, men ni kan ju föreställa er.

Årets godaste fika var en morotskaka med stämpel Olof Viktors. Faktiskt så god att den var värd en omväg tre gånger om och att vi frångick den heliga semesterregeln om att aldrig beställa samma sak på samma ställe.

Årets besvikelse var sockervadden.
 Tänk att jag hela livet sneglat efter något som smakade som jag tänker mig att ett luftslott torde smaka.

Årets nyinflyttade köksmaskiner - fru fritös och fröken torkugn. Inga var dags maskiner, men guldkantsdito. I fritösen tillagades för övrigt en av årets mest märkliga rätter; skotska friterade ägg.

Årets godaste smörgås stavas restfest, marinerad rostbiff, rödbetor och en sallad med skärnönor, vaxbönor och parmesanost.
Årets bästa köp var denna lyckoskatt. Jag har ingen gång under året känt mig så rik som när jag klev ut från Vikentomater mer 83 olika tomater i en påse.

Årets matbild apropå tomater. Jag vet inte om det är den snyggaste eller bästa bild som fastnade i kameran i år, men varje gång jag tittar på den här medelhavssalladen med sardeller så blir jag hungrig. Eftersom det är något fint med det och lite så jag vill att matfoton ska vara, så får det här bli årets sista pickibild. Gott nytt år på er, hoppas att 2015 ska smaka.

Skriv ut inlägg

Nio nätter före jul

den 15 december 2014, kl 17:40

 Har nostalgiletat recept på picki och det blev visst en veckomatsedel av bara farten. Allra gladast blev jag när jag hittade bilden på laxrullen ovan, för att jag inte ser en laxrulle utan världens finaste tjej, tro det eller ej. För sex år sen klädde vi julgranen tillsammans för första gången och på fredag gör vi det igen. En fredag att längta efter.

Mån Inbakade rotfrukter med getost
Tis Filminspelningskockens kanelkyckling
Ons Tunnbrödsrulle med lax och pepparrotsvisp
Tor Trattkantarellsoppa med sherry
Fre Saffransfalafel och rödkålssallad med apelsin
Lör Musselrisotto
Sön Långbakad rotselleri med rökt sidfläsk och citronkräm

Skriv ut inlägg

Hello fredagspizza!

den 10 oktober 2014, kl 21:56

Ikväll penslade jag olivolja på pizzadegen, varvade tunt hyvlade rödbetor och päron som lager 1 och toppade med smulad getost och en näve valnötter. Allra överst ett ringlat honungshjärta. Jo, utom tävlan veckans bästa matdrag i det röda köket, det här är en vinnare.

Skriv ut inlägg

Så kom och gick en födelsedag

den 9 september 2014, kl 20:27


En dag om året får jag äta i sängen, den dagen äter jag frukost för ett helt år

Den finaste födelsedagspresenten var att få vakna uppe på vinden. Vi har äntligen flyttat upp och det går verkligen inte att förstå att det här fotot från i julas är samma vy.

Den som funderade över hur många år jag fyllde fick räkna rosorna…

…eller ljusen på tårtan. Tårtan förresten, var samma favorit som alltid. Fast dubbel sats som blev den högsta tårta jag någonsin bakat.

Födelsedagarna är för övrigt dagarna man plockar fram skatterna ur skafferiet, och sin finaste Kalix löjrom ur frysen. Smörstekt bröd, pepparkaksform, löjrom, finhackad rödlök, smetana och dill.

Födelsedagens största tack gick till systern och kusinerna för att dom inte infriade sina hot om farliga presenter.


Apropå ofarliga presenter. Några av födelsedagsballongerna släpptes visst iväg ut genom vindsfönstret tillsammans med ett hemligt meddelande. Lyllos den som fann ballongskatten.

Innan födelsedagen var slut skålade vi i svartvinbärslikören som farmorn och jag tillverkade den där sommardagen för två år sedan. Precis som planerat så smakade den prima.

Här är den, finaste himmelin jag fick av mamman och pappan.

Och så köpte jag blommor till mig själv på Fyristorgs lördagsmarknad. Bara för att det är den finaste inledningen på en hösthelg, marknaden alltså. Blommor, bär, svamp och så vidare, ett tips till er uppsalabor.

Jag vet att det här varken är en födelsedags-, inrednings eller blomblogg, men maten fastnade faktiskt inte på bild. Inte förens vi dukade fram delar av resterna ovanpå stekt surdegsbröd som lunchsmörgås dagens därpå. Marinera rostbiff kommer jag förresten att göra igen, liten arbetsinsats med hög utdelning.

Skriv ut inlägg

Jag vet en blogg som fyller sju år idag!

den 3 augusti 2014, kl 08:31

Eftersom jag verkar vara en sån som fortfarande bloggar om mat, så är det här en speciell dag. Tänk att det är sju år sedan det där allra första inlägget. SJU ÅR! Jag ser både det egna livet under dom här åren liksom pickilivet i revy. Sju hela år. Förresten så tjuvstartade vi firandet av sjuåringen redan häromdan, med en hallon- och blåbärspaj som smakar sommar. Närmare tårta än så här kan nog en paj inte komma, men är det kalas så är det.

Hallon- och blåbärspaj
med lemoncurdgrädde
150 g smör
3 dl mjöl
0,5 dl socker
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
2 dl frysta hallon
2 dl frysta blåbär
3 dl vispgrädde
150 g lemon curd
färska bär till pynt

Blanda socker, mjöl, bakpulver och vaniljersocker, arbeta tillsammans med smöret ihop en deg. Tryck ut degen i en pajform (ca 28 cm i diameter) och ställ i kylskåpet, gärna en timme. Nagga pajskalet med en gaffel och förgrädda i 225 grader tills degen börjar få färg, passa noga så att den inte bränns vid. Låt pajskalet svalna och fyll därefter med ett tunt lager frysta bär. Sänk temperaturen i ugnen till 200 grader och grädda ca 15 min, ta ut och låt pajen svalna helt. Vispa grädden och rör ner lemon curd i grädden. Bred ut grädden över pajen och toppa med färska bär.

Skriv ut inlägg

För första gången i livet

den 30 juni 2014, kl 13:03


Var förresten lite avis på treåringen som bockade av så många för-första-gången-i-livet där på den där utflykten förra veckan. Första spårvagnsturen, första karusellturen, första björnspanet, ja ni fattar liksom ni självklart också förstår att om man är tio gånger så gammal så duggar dom där för-första-gången inte riktigt lika tätt. Det här är alltså min ursäkt till varför jag som aldrig någonsin smakat sockervadd bestämde mig för att testa.

Att jag satt med ett litet moln på en pinne i min hand visade sig vara mer spännande än Skansens samtliga karuseller. Och på frågan om man kan äta det där borde jag kanske ha svarat nej, inte minst 2014 när socker och färgämnen är det fulaste man kan bjuda ett barn såväl som sig själv på. Men hej, det kan ha hänt att jag sa bestäm själv.

Ja visst är det svårt att förstå att socker kan se ut på det här viset. Det är magi, och lite kemi och fysik. Mitt i sockervaddsmaskinen häller man ett par matsekdar socker i en liten skål. Värme smälter sockerkristallerna och eftersom skålen roterar pressas det flytande sockret mot skålens kanter tack vare centrifugalkraften. I ytterkanterna finns små hål och när det varma flytande sockret tar sig igenom hålen och möter kallare temperatur så stelnar det till långa och tunna sockertrådar. Det är alltså dessa tunna trådar som kallas spunnet socker och som fångas upp på sockervaddspinnen.

Treåringen köpte inte min förklaring om hur sockervadd blir till. Men eftersom vi redan var överens om att sockervadden inte smakade gott, så bestämde vi oss för att testa om det gick att göra socker av den igen. Om man trycker bort all luft kanske?

Här är vi halvvägs till den lilla sockerboll där historien slutade, närmare socker än så kom vi inte. Men, lika nöjda var vi sockervaddsdebutanter för det. Nu vet vi ju, sockervadd är lika kladdigt som alla alltid har sagt. Så som vi vet det.

Skriv ut inlägg
Arkiv 2011



Arkiv 2010

Expressen och Alltommat, oktober 2010

Ta del av, och dela med dig av svenska smultronställen här!

Arkiv 2009


Pickipicki.se - Årets matblogg 2009



Arkiv 2008







Besökstoppen